På 1600-talet blev Sverige en stormakt. För att kunna försvara det stora riket behövdes en effektiv armé och en stark flotta, och för flottan behövdes nya och moderna fartyg. Redan under 1500-talet hade man byggt fartyg i Österbotten för den svenska flottan, och på 1600-talet ökade produktionen kraftigt – ingen annanstans i Finland tillverkades så många fartyg som just där. Särskilt viktigt var skeppsbyggandet i Gamlakarleby och Jakobstad. En av orsakerna till att skeppsbyggandet blev så omfattande var att man i Österbotten också tillverkade mycket tjära. För att kunna transportera tjäran behövdes många och stora fartyg, och för att bygga fartygen behövdes virke, som man transporterade från inlandet ut till kosten längs älvarna. Redan i slutet av 1500-talet ägde kronan varv i Pedersöre och Kronoby, och under perioden 1673–1804 fanns det ett varv på Jouxholmen i Kronoby som tillverkade 70 fartyg. Det fanns också många privata skeppsbyggare i Österbotten, och de österbottniska skeppen, byggda av furu, hade ett gott rykte i Stockholm. Skeppen beställdes och finansierades oftast av borgare, medan det var bönder som utförde själva byggnadsarbetet. Skeppsbyggandet blomstrade i Österbotten ända fram till andra hälften av 1800-talet då man började ersätta träfartygen med ångfartyg.
På 1600-talet var merkantilismen det ekonomiska system som dominerade i Sverige (och i övriga Europa). Systemet innebar bl.a. att man stärkte den inhemska produktionen istället för att importera från andra länder. Det här betydde att det grundades nya manufakturer och bruk runtom i landet. Många av de förmögna handelsmännen och industriägarna kom från utlandet. De flesta av dem var holländare, tyskar och skottar. Bland dessa invandrare fanns de tre bröderna Wellam, Abraham och Jacob Momma, som flyttade till Sverige på 1640-talet från Aachen i nuvarande Tyskland. Släkten Momma hade goda ekonomiska kontakter som bröderna kunde använda sig av när de inledde sin affärsverksamhet i det nya landet. Trots att den äldste brodern, Wellam, också blev industriägare spelade han inte en lika stor betydelse inom den svenska industrin som de två yngre bröderna som grundade företag på flera olika platser i det svenska riket.
År 1666 grundade Abraham och Jacob Momma ett skeppsvarv i Jakobstad i Österbotten. Att välja en lämplig ort för ett skeppsvarv var inte helt lätt. Det måste finnas arbetskraft, byggnadsmaterial och pengar, och sist men inte minst måste det finnas en bra och tillräckligt djup hamn. Jakobstad uppfyllde alla krav. Vid kusten fanns visserligen inte tillräckligt med virke, men det gick bra att transportera från inlandet längs åar och älvar. I Pedersöretrakten, där Jakobstad ligger, fanns t.ex. Esse å, och längs den kunde man transportera virke ända från Tavastland. Tillgången på virke var alltså inte ett problem. Dessutom var hamnen bra, och i området fanns tillräckligt med människor och kapital. Eftersom man redan tidigare hade byggt fartyg i den här trakten fanns det också en viss kunskap på området. Bönderna hade ändå inte byggt sådana fartyg som bröderna Momma ville ha, så därför måste de få utbildning. Den holländska skeppstimmermannen Simon Egypter fick därför i uppdrag att lära bönderna det som de behövde kunna för att bygga fartygen. Han tog t.ex. med sig bönderna till skogen för att visa hur de skulle hugga träden och lära dem hur plankorna skulle se ut.
Vid bröderna Mommas varv tillverkades fartyg i sex år, alltså fram till år 1672. Orsakerna till att varvet lades ner är delvis okända, men det verkar som om det blev svårt att finansiera verksamheten. Efter att bröderna grundat varvet i Jakobstad hade de också börjat tillverka fartyg på Gotland, och det kan hända att de ville koncentrera all verksamhet till ett enda ställe. Dessutom uppstod det en del problem i kontakterna med de styrande i staden Jakobstad, och platschefen på varvet och skeppsbyggmästaren kom inte heller överens.
Trots att sex år är en kort period, fick varvet en stor betydelse för skeppsbyggandet i Österbotten. Mommarnas skeppsvarv var den första egentliga industrin i Jakobstad. Varvet spelade en ganska obetydlig roll inom brödernas ekonomiska verksamhet som var mycket omfattande och sträckte sig över hela riket. Varvet spelade ändå en viktig roll i staden i och med att det gav människorna möjlighet att försörja sig. Fartygen byggdes enligt holländsk modell, och det betydde att man kunde bygga större fartyg än tidigare och sälja dem t.ex. till Stockholm. Försäljningen av fartyg blev mycket viktig i Österbotten på 1700-talet. De österbottningar som lärde sig att bygga fartyg var eftertraktade vid varven i det svenska riket och flyttade därför runt och arbetade på olika varv.