LIKT OCH OLIKT I FINLAND OCH SVERIGE

Då vi tänker på Finland och Sverige är det vanligt att vi i första hand tänker på skillnader mellan de två länderna. I det här sammanhanget skall vi svänga på frågan och i stället fokusera på vilka likheter Sverige och Finland uppvisar. Vi kan börja med ett par exempel. Om vi reser norrut längs den finska västkusten och korsar gränsen till Sverige kommer vi in i det svenska landskapet Norrbotten. Vi kan notera att vägskyltarnas språk blir svenska i stället för finska, men i övrigt är skillnaderna få. Landskapet ser likadant ut, likaså bondgårdarna och höladorna. Resultatet är det samma om man jämför fotografier av medeltida gråstenskyrkor som ligger i Finland respektive Sverige. Utgående från en enskild bild kan det vara omöjligt att avgöra om kyrkan är belägen i trakterna kring Stockholm eller i Finlands södra eller västra delar.

De många likheterna mellan Finland och Sverige förklaras av att det som i dag är två olika länder i omkring sjuhundra år bildade ett rike. Om man beaktar att Finland var en del av det ryska riket i 108 års tid (1809–1917) och idag har varit en självständig stat i 90 år (1917–), inser man att den svenska tiden i Finlands historia sträcker sig över en långt längre period än den ryska tiden och självständigheten tillsammans. Då inser man också att man i dagens Finland måste hitta spår av den långa gemensamma historien. Det samma gäller omvänt – även i Sverige måste man hitta spår av den långa gemensamma historien med Finland. Det samhälle och den statliga organisation som från 1100-talet växte fram i Finland var lika med det svenska samhället och den svenska statliga organisationen. Likheterna gällde inte bara kyrkan och religionen, som alltid har intagit en central roll i folkets liv, utan även den lokala administrationen, skolväsendet och rättsväsendet. I själva verket bygger dagens lagböcker i såväl Sverige som Finland på en gemensam grund, 1734 års lag. Genom successiva förändringar har innehållet i lagarna under seklernas lopp förändrats, men varken i Sverige eller i Finland har någon fullständig lagrevision gjorts efter 1734. Detta innebär att lagarna i de två länderna har stora likheter. Finlands och Sveriges gemensamma historia avspeglas också i många ord och termer som har med samhällets organisation att göra. Även om de svenska och finska språken har olika ursprung och tillhör olika språkfamiljer, är det ingen tillfällighet att torparen på finska heter torppari och frälsemannen rälssimies.

Året 1809 blev på många sätt en brytpunkt, inledningen på en ny fas i Finlands historia. Under den ryska tiden byggde man steg för steg upp en grund för en finsk stat och en finsk kultur. Grunden byggdes ändå inte upp från intet. Tvärtom baserade man det nya på arvet från den svenska tiden. Under 1810-talet upplevde man i Finland en nationell väckelse och unga studenter i Åbo började kräva en höjd status för det finska språket. De som förespråkade en förbättring av finskans ställning talade dock ofta själva svenska som modersmål och skrev på svenska. I sina tankar influerades och stöddes de av studenter i Sverige, särskilt i Uppsala där många av de första finskhetsmännen studerade. År 1817 skildes den finska kyrkan från den svenska och Finland fick en egen ärkebiskop. Också den finska kyrkan utgick dock i grunden från den svenska kyrkan. Den gemensamma lutherska tron är en faktor som förenar folk på båda sidor av Bottenviken. Religionen påverkar starkt människans syn på världen, hennes mentalitet och hennes värderingar. Trots att kyrkans roll i dagens samhälle har blivit svagare och mer osynlig påverkar den gemensamma religiösa bakgrunden fortfarande vårt sätt att tänka. Människor i de nordiska länderna, i Estland och Lettland och i de norra delarna av Tyskland har ofta liknande värderingar vad gäller till exempel familjeliv och arbetsmoral. Man kan urskilja en mental avgränsning mot andra delar av Europa, där den ortodoxa eller den katolska tron historiskt har varit rådande.

Även om året 1809 på den statliga nivån var en brytpunkt i Finlands historia var förändringarna i folks vardagliga liv obetydliga. Den svenske kungen byttes visserligen ut mot den ryske kejsaren, men i övrigt höll man sig i flera årtionden framöver till samma samhällskick som varit rådande under den svenska tiden. Den lokala administrationen fungerade som tidigare och man följde samma lagar och samma skolsystem som före 1809. Det svenska språket fortsatte att vara administrationens och bildningens språk fram till dess att finskan så småningom jämställdes med svenskan. Handeln mellan de sydvästra delarna av Finland och Sverige fortsatte som tidigare, trots att den tidigare inrikeshandeln nu i princip var utrikeshandel. Finska hantverkargesäller begav sig fortfarande på arbetsvandringar till Sverige och studenter från akademin i Åbo fortsatte att studera i Uppsala. När sedan moderniseringen av Finland på allvar kom igång mot slutet av 1800-talet följde reformerna ofta de reformer som tidigare hade genomförts i Sverige. Den långa gemensamma historien – både före och efter 1809 – förklarar varför Finland ännu idag är mera likt Sverige än något annat land i världen. Vi tenderar att notera skillnader framom likheter, men det är lätt att peka på många punkter där likheterna mellan Finland och Sverige är slående. Postlådorna i Finland och Sverige är gula, i Norge och Danmark är de röda. Bilarnas registerplåtar har i Finland och Sverige tre bokstäver och tre siffror, i Norge och Danmark har de två bokstäver och fem siffror. Hastighetsskyltarna i Finland och Sverige är röd-gula, i Norge och Danmark är de röd-vita. Vigselringen bärs i Finland och Sverige på vänster hand, i Norge och Danmark på höger hand. Att förteckningen över denna typ av överensstämmelser mellan Finland och Sverige kunde göras ännu längre är ingen slump, utan har sin logiska förklaring i den långa gemensamma historien.